Huvudbeståndsdelen mineraler avoxiderat bly-zinkmalm inkluderar cerussit och anglesite, som är sekundära mineraler som gradvis bildas av primära mineraler under oxiderande förhållanden. Oxiderad bly-zinkmalm förknippas vanligtvis med kis, siderit, etc., och bildar avlagringar som limonit. Oxiderad bly-zinkmalm har ett brett spridningsområde, och på grund av sitt olika ursprung bildar den ofta rika malmfyndigheter i rest- och kolluviala fyndigheter.
De huvudsakliga beståndsdelarna i sulfid bly-zink malm inkluderar galena och sphalerit, som är primära mineraler. Sulfid bly-zink malm är vanligtvis förknippad med pyrit, kola pyrit, etc., bildar polymetalliska malmer. Reserverna och fördelningen av sulfidbly-zinkmalm är mycket större än för oxiderad bly-zinkmalm; därför utvinns de flesta bly- och zinkmetaller från sulfidmalmer.
Kännetecknet för dettaOxiderat bly-Zinkmalm är att blyet och zinken i den redan har kombinerats med syre, som rost. För att hantera det använder vi vanligtvis två metoder:
Reduktionsmetod: Som namnet antyder går det ut på att "ta bort" syret, förvandla oxiderna tillbaka till rena metaller.
Syralakningsmetod: Detta innebär att lösa det med syra, förvandla det till en vätska och sedan separera de nödvändiga metallerna från vätskan.
Båda dessa metoder är mycket effektiva för att "reducera" oxiderna till metaller eller lösa upp dem i syra för vidare bearbetning.
I denna malm kombineras bly och zink med svavel. För att förfina det använder vi huvudsakligen två huvudmetoder:
Pyrometallurgi (högtemperaturrostning): Detta kräver extremt höga temperaturer. Genom kemiska reaktioner vid höga temperaturer omvandlas sulfiderna till metalliska grundämnen. Du kan föreställa dig det som "högtemperaturrostning", att bränna bort svavlet.
Hydrometallurgi (syraupplösning): Detta påminner något om syralakningsmetoden ovan, även med kemiska metoder som syraupplösning för att extrahera metallerna från malmen.